Eva

Eva, av Peter Dickinson

Jag läste den här boken i lågstadieåldern. Jag tyckte den var konstig och obehaglig och inte det minsta bra, men jag läste den till slut. Jag brukar försöka se positivt på alla böcker, inte minst pga all tid och allt arbete författaren har lagt ner. Den här boken var säkert tankeväckande och skulle kanske ha uppskattats om jag varit lite äldre, men elvaåriga jag tyckte inte om den över huvudtaget. Förlåt.

Huvudpersonen Eva vaknar på sjukhuset efter en allvarlig bilolycka. Hennes föräldrar berättar inget om hennes skador, men hon får veta att hon har varit i långvarig koma. Hon funderar över sina skador; tummarna sitter på fel plats och hon kan inte se sin egen näsa. Men det är först när hon får se sin egen spegelbild för första gången efter olyckan som hon förstår hur annorlunda hon är.

Hennes föräldrar är forskare som arbetar med schimpanser och de har tillåtit att Eva blev del i ett forskningsexperiment. Hennes medvetande har blivit flyttat till kroppen av en schimpans. Resten av boken handlar om Evas liv som schimpans med en människas hjärna. Hon pratar med hjälp av en liten dator med tangentbord. Hon funderar över om man höll en begravning för hennes egen kropp. Hon engagerar sig i djurens rättigheter. Hon inser att schimpansinstinkterna är starkare än man först trodde.

Boken utspelar sig i framtiden, då jorden är överbefolkad och alla djur utom schimpanser är utdöda. Och, såklart, där det är möjligt att flytta en flickas tankemönster till ett djurs kropp.

Jag tyckte det var ganska obehagligt. Speciellt som jag inte var beredd på det. Man får inte veta att Eva har blivit en schimpans när man läser baksidetexten, även om det händer ganska tidigt i boken. På internet står det att Eva är för tonåringar och unga vuxna. Språkmässigt klarade jag av den som elva, tolv, men jag skulle inte rekommendera den för någon som är yngre än fjorton. Huvudpersonen Eva är själv ca tretton.

Bella

Konsten att försvinna spårlöst

Sara Nickerson: Konsten att försvinna spårlöst

Det är många år sen jag läste den här boken. Så känns det åtminstone. Jag minns att jag älskade den och samtidigt tyckte att den var lite konstig, men jag kan för mitt liv inte minnas hur den slutade. Jag kanske borde läsa om den.

Boken handlar om Margaret som bor tillsammans med sin mamma och sin lillasyster Sophie. Hennes mamma pratar sällan och biter ständigt på naglarna - så har det varit sedan hennes pappa drunknade tre år tidigare. En dag tar deras mamma med dem till ett övergivet hus och sätter upp en Till salu - skylt. På trappan hittar Margaret en gammal serietidning, en rostig nyckel och en simmedalj som tillhörde hennes pappa.

Margaret misstänker att huset har något med hennes pappas mystiska död att göra och i hemlighet återvänder hon för att forska mera. Hon träffar en pojke som heter Boyd och tillsammans försöker de lösa mysteriet. Hur kunde hennes pappa drunkna då han vunnit medalj i simning? Vem är egentligen seriealbumets författare Ratt? Vad har en serietidning med hennes pappas död att göra? Och vem är den "dränkande vålnaden"?

Det är lustigt, för jag minns inte hur boken slutade och jag minns inte vad Boyd var för en typ. Men jag minns detaljer. Jag minns att Margarets mamma bet så mycket på naglarna och nagelbanden att Margaret funderade om hon en dag skulle gnaga sönder hela sin arm, då fingrarna tog slut. Och jag har för mig att Sophie brukade fråga på kvällarna vilken tid hon skulle "ställa huvudet på". De andra svarade alltid samma tid och sedan vaknade Sophie alltid den tiden på morgonen och väckte sin mamma och storasyster. De ägde ingen väckarklocka.

Jag tror att jag gick i lågstadiet när jag läste den här boken. Den var ganska lättläst och spännande utan att vara riktigt otäck. Jag skulle rekommendera den från kanske tio år uppåt. Även om jag inte minns så mycket av handlingen, räknar jag den som en av mina favoritböcker från lågstadieåldern.

Finns vid Pedersöre kommunbibliotek.


Bella

Medan mamma sover

Medan mamma sover, - av Ingrid Olsson

Ida är en blyg tjej som inte syns i skolan. En skugga som går längs väggen, som ingen riktigt märker av. Och Ida tycker det är bäst så, för på så sätt kan ingen få veta om hennes hemlighet. Och för att ingen ska få reda på den så drar hon sig undan, väljer ensamheten frivilligt.
Men helt osynlig för allas ögon har hon inte lyckats med. Nej Nore har sett henne och hon har sett honom. Men Ida vet att Nore skulle aldrig bli ihop med en blyg, trist tjej som hon.

På sommarlovets första dag tar hon med sin hund Herman och beger sig iväg till havet. Havet sviker aldrig, havet finns alltid kvar.  Nära havet hittar hon en ny väg till ett hus. I huset bor Stina. Stina bjuder in Ida på saft. Och hon tycker inte alls att det är konstigt att Ida kom till hennes hus.

När Ida dessutom inser att Stina är farmor till Nore och att Nore skall komma dit, får hon fjärilar i magen. Och Stina verkar veta så mycket, kan hon läsa tankar? Ibland verkar det så.
Sommarens värme ligger kvar i luften och medan Ida lär känna Nore bättre och bättre blir hennes förhållande hemma bara sämre.

När Nore dessutom frågar om hennes mamma drar sig Ida undan. Hur skall hon någonsin kunna berätta för någon. Idas stora hemlighet som hon alltid har hållit för sig själv och aldrig sagt. Hur skall hon kunna berätta för Nore att på dagen är hennes mamma en högt utbildad läkare som alla gillar. Men att på kvällen förvandlas hon till någon annan. Hur ska hon kunna berätta till någon alls, ens viska att hennes mamma dricker?

En bok som fångade mitt intresse direkt. Boken innehåller ett sådant djup och man vill verkligen inte lägga ifrån sig boken. Ingrid beskriver hur tystnaden kan vara så hemsk och hur en person kan vara så annorlunda på dagen och en annan på kvällen. Och hur Ida får lida för att ingen ska få veta. Men får själv lida inombords. Alla besvikelser, alla tomma löften? När ska de ta slut?
Rekommenderas!

// Atte

Paper Towns

John Green: Paper Towns (Pappersstäder)

Jag läste Paper Towns på engelska. Därför förstod jag kanske inte riktigt alla filosofiska funderingar, men överlag tycker jag om att läsa böcker på originalspråk och Paper Towns är väldigt vackert skriven på engelska. Den finns på svenska, men jag har ingen aning om ifall översättningen är bra, eller inte.

Margo Roth Spiegelman är helt fantastiskt. Det tycker åtminstone Quentin. Han har bott granne med henne sedan han var liten och varit förälskad i henne lika länge. Det är bara något med Margo som gör henne överlägsen alla andra.

En kväll knackar Margo på Quentins fönster och ber honom om hjälp. Hon har ett nattligt äventyr planerat och hon behöver en chaufför. De tillbringar natten med lite för mycket vandalism och inbrott, enligt Q, då de hämnas på Quentins mobbare, Margos ex-pojkvän och bästa vännen han var otrogen med. Det är första gången de umgås på flera år och Q har aldrig gjort något så spännande och spontant.

Nästa morgon kommer Margo inte till skolan.

Det är inte första gången Margo rymmer hemifrån. Hennes föräldrar har fått nog och eftersom hon nu är 18, klargör de att hon inte längre är välkommen hem. Quentin, däremot, tänker inte ge upp. Margo har lämnat efter sig ledtrådar som verkar vara ämnade för honom. Q är fast besluten att hitta Margo.

Men vem är Margo Roth Spiegelman, egentligen?

Enligt mig är den här boken ganska spännande och väldigt intressant, men lite långtråkig ibland. Den har massvis med filosofiska tankar och funderingar. Karaktärerna är väldigt bra, tycker jag. Quentins vänner, Ben och Radar, var vansinnigt roliga.

Mina känslor för boken är ändå blandade. Det är en bok som man blir irriterad och trött på, för att en minut senare gapskratta åt, och när man har läst den sista sidan stänger man boken med en känsla av insikt, av att ha lärt sig något och fått en aningen annorlunda syn på världen.

Bella